Kolesterolet är
ett av kroppens viktigaste byggnadsmaterial. Att skapa nya celler eller
nervtrådar utan kolesterol är omöjligt. Kolesterolet är även förstadiet
till många av våra hormoner och med solens hjälp omvandlas hudens
kolesterol till D-vitamin.
Varje cell producerar sitt eget kolesterol och om det inte
räcker hjälper levern till. Vi producerar 3–5 gånger mer kolesterol än
vi äter. Äter vi för lite ökar produktionen, äter vi mycket tar cellerna
paus. Det förklarar varför det är svårt att påverka kolesterolet genom
koständringar.
Idén om det farliga kolesterolet kom från Framingham, en
liten ort utanför Boston. Här började forskare 1948 att screena
invånarna. När de upprepade undersökningarna några år senare upptäckte
de att kolesterolet hos dem som under tiden fått en hjärtinfarkt hade
varit lite högre än normalt. Man påstod att ett högt kolesterol var en
riskfaktor för hjärtinfarkt.
Idén fick omedelbart spridning i forskarvärlden. Ingen reagerade
emellertid när man undersökte Framinghamborna 30 år senare. Då visade
det sig att högt kolesterol endast var en riskfaktor för män upp till 47
års ålder, inte för äldre män och inte för kvinnor över huvud taget.
Inte nog med det – det var fler som hade dött i hjärtinfarkt bland
dem vars kolesterol hade minskat. Författarna skrev: ”För varje
milligramprocent kolesterolet hade minskat, ökade hjärtdödligheten och
den totala dödligheten med fjorton respektive elva procent”.
Sedan dess har det publicerats otaliga likartade rapporter; de flesta
har bekräftat Framingham-forskarnas resultat. I några få var högt
kolesterol en riskfaktor även hos 70-åriga män, men de flesta har funnit
att högt kolesterol inte är en riskfaktor för äldre människor. Mer än
tjugo studier har till och med visat att äldre människor med högt
kolesterol lever längst.
Det som främst har hållit liv i kolesterolhypotesen är
studier av människor med ärftligt högt kolesterol, så kallad familjär
hyperkolesterolemi. I många år har man trott att de flesta dör unga i
hjärtinfarkt. Då brittiska forskare började studera stora
befolkningsgrupper upptäckte de emellertid att människor med denna
abnormitet i genomsnitt lever lika länge som andra. Några fler dör i
hjärtinfarkt, men färre dör av cancer.
Det är inte heller kolesterolet som är farligt. Risken är
densamma vare sig det är lite högre än normalt eller om det är 2–3
gånger högre. Det har åtskilliga forskargrupper konstaterat, dock utan
att dra den naturliga slutsatsen av sin upptäckt.
Det
finns andra tecken på att boven inte heter kolesterol. ENHANCE kallas
ett experiment med kolesterolsänkande statiner som endast omfattade
människor med ärftligt högt kolesterol. Hälften fick simvastatin, den
andra hälften fick dessutom ett annat kolesterolsänkande preparat.
Trots att kolesterolet minskade mest i den intensivt behandlade gruppen ökade åderförkalkningen mest i den.
De kolesterolsänkande statinerna minskar risken för att dö av
hjärtinfarkt, men endast för män som haft en infarkt tidigare och
effekten är beskedlig. Sannolikheten för att en manlig sextioårig
infarktpatient är vid liv om fem år är ungefär 90 procent och om han tar
en statintablett dagligen ökar den till 92 procent.
Vad de flesta inte vet är att inget statinexperiment har
lyckats förlänga livet för kvinnor eller för friska människor. Sanningen
börjar emellertid sippra ut.
The Cochrane Collaboration (The Cochrane Library 2011, Issue 1)
redovisade nyligen en analys av alla publicerade statinexperiment på
friska människor, totalt mer än 34.000 individer.
Enligt rapporten har statinbehandling endast en bagatellartad effekt
hos hjärtfriska människor. Flera av de publicerade försöken var enligt
forskarna dessutom i ett eller annat avseende bristfälliga – man hade
inkluderat ett antal hjärtpatienter i några och i andra var
biverkningsrapporteringen ofullständig.
Cochrane-rapporten har kommenterats livligt i
internationella massmedier. ”Millions taking statins needlessly” var
rubriken i The Telegraph. Redaktören på Time var mera försiktig:
”Statins May Not Prevent Heart Disease in Healthy People”.
I en BBC-intervju sade Fiona Taylor, medlem av den engelska
Cochrane-gruppen: ”Denna analys understryker att våra kunskaper om
effekten av statinbehandling hos människor som aldrig haft en
hjärtkärlsjukdom är högst ofullständiga.” (”This review highlights
important shortcomings in our knowledge about the effects of statins in
people who have no previous history of cardiovascular disease.”)
Varningarna mot en okritisk användning av statinerna är
enligt vår mening välgrundade. Det är nämligen inte ofarligt att sänka
kolesterolet.
Den vanligaste biverkningen är ömma och svaga muskler. De officiella
siffrorna säger att frekvensen är mindre än 1 procent, men oberoende
forskare kan berätta att 25 procent är närmare sanningen.
Andra har funnit att omkring 20 procent av manliga hjärtpatienter
blir impotenta efter några månaders behandling. Studien hade
finansierats av Pfizer, men på hemsidan för deras kolesterolsänkande
preparat Lipitor nämns ingenting om detta. Pfizer har förstås en lösning
på problemet som heter Viagra.
De många rapporter om minnesförlust, aggressivitet,
sömnlöshet, mardrömmar, depression och suicidtankar förvånar inte heller
med tanke på att hjärnan är vårt kolesterolrikaste organ och att normal
hjärnfunktion kräver en ständig lokal produktion av kolesterol.
Allvarliga fosterskador har rapporterats liksom skador på perifera
nerver resulterande i brinnande smärtor och svaga muskler i benen. Men
hur många läser den finstilta texten på bipacksedeln?
Den kanske
allvarligaste biverkningen är cancer. I tre statinstudier ökade
cancerfrekvensen med statistisk säkerhet. Detta bortförklarades med
argumentet att en sammanslagning av alla statinexperiment inte har
funnit en ökad förekomst, inte ens efter tio år.
Tio års rökning räcker som bekant inte heller för att få lungcancer.
Dessutom rapporteras inte hudcancer, den cancertyp som upptäcks först
om man utsätts för cancerframkallande ämnen. Detta sedan antalet fall
av hudcancer ökade i de två första simvastatinexperimenten.
Också oroande är att man i en japansk uppföljning av statinbehandlade
patienter upptäckte att cancer var tre gånger vanligare hos dem vars
kolesterol minskade mest.
I dag har antalet statinbehandlade människor i Sverige för
länge sedan passerat en halv miljon och en stor del av dessa utgörs av
friska människor vars enda ”sjukdom” är högt kolesterol. Dags att ta
hänsyn till vetenskapen?
Uffe Ravnskovmed dr, docent, oberoende forskare, Lund
Karl E Arforsprofessor, tidigare explorativ forskningschef Pharmacia AB
Christer Enkvistf d landstingsöverläkare, tidigare medlem av SBU
Tore Schersténprofessor, tidigare huvudsekreterare i Statens medicinska forskningsråd
Ralf Sundbergdocent
Jørgen Vesti Nielsenöverläkare
För att må så bra som möjligt så tog jag mig en prommis/jakt sväng med Fixa och blir lika överaskad varje gång hur vackert det kan vara i den riktiga gamla skogen
Nu ska jag försöka stöka till det här hemma innan jag far ut..
Ha det så bra
