Ibland så får jag lite dåligt samvete att jag övergivit min blogg.
Övergivet kanske är ett starkt ord men en känsla som finns..
Tycker att det är skoj att läsa bloggar som andra skriver och önskar att jag fick till det oftare.
Bekymret är att det är så tungt att få till det via mobilen och då blir det istället att lägga ut någon bild på facebook.
Sitter här svettandes med ond hals och täppt näsa och förstår varför det gick så tuuungt i helgen..Skönt ändå att jag fick en förklaring och att det inte berodde på dålig kondis som jag började tro...
Är så glaaad att jag fick min axel friskförklarad och blev utskriven på sjukgymnastiken..
Funderar lite..varför har min rehabilitering gått fort o bra..
*ÄR det för att jag läste Rehabilitering som kurs under USK utbildningen.
*ÄR det för att jag är tjurskallig
*ÄR det för att jag trotsade smärtan före operationen och använde axeln allt det jag kunde
*ÄR det föratt jag tagit smärtstillande och inflammationsdämpande läkemedel
*Är det för att jag hade turen och fick en bra sjukgymnast
*Är det kanske för att jag var med i axelprojektet i Sunderbyn förra vintern
*ELLER är det att jag mentalt ställde in mig på att ha en snabb rehabilitering
Vad kan man plocka ut, kanske inget, tror att det mesta jobbade ihop.
Jag vet att träning är viktigt, att träna med smärtstillande är viktigt annars så är det lätt att glida undan för allt känns ont o styvt..
Hur som helst så kan jag få göra detta till vintern..
Vad jag längtar...när jag sluter ögonen så kan jag känna kalluften, knastret under skidorna, lukten av kallsnö, Fixas andetag i spåret..ser mig själv med rosiga kinder ett lyckligt leende ta en selfi.
Ha ha ha..nå ja..vi hörs sen :)
Är väl bara förnamnet med att gå i 15 cm snö och under är marken ofrusen..när snön ligger ovan på riset/gräset o myren o skon sjunker ner i den blöta myren. Man ser inte om det är en liten bäck eller något djupt hål i myren..
Lite har jag fotat men vädret var så grått o trist att ljuset mest gjorde allt grått..
Lite fascinerande med öppna tjärnar och nästan vinterland.
När livet är som bäst (förutom snön)..
Nu väntar en vecka där jag ska få slutbesiktning på axeln..får se vad som händer... Bara träna på..
Ha det så bra
Tror fasiken att det är den bästa beskrivningen om mig..Dog Lady..
Ja det torde nog stämma..sitter o kollar bilder..å vad finns det där..Jo hundar..några stubbar..en man då o då..lika med barnbarn..
Jag sa till Jonas en dag..
-Det var tur att jag träffade dig för annars så hade jag och Fixa bott tillsammans och säkerligen blivit ett "par"..
Nå ja man kan skratta åt det men det finns lite sanning i det..Hunden omskrivs ju ofta som "människans bästa vän"..att det blivit så har säkert en naturlig förklaring..
Fast nu säger dom väl snart om oss..de är de som bor med hundarna..för Jonas har ju också ett hjärta för hundar vilket underlättar för mig som är en äkta Dog Lady..
När man är en äkta Dog Lady så accepterar man hundhår på kläderna, i bilen, i huset, i maten...kanske inte varje sekund men eftersom att jag hellre ägnar tid åt uteaktiviteter med dom än dammsuga upp håret efter dem så har jag helt enkelt lärt mig att sluta se på golvet, lägga kläder på golvet,,,
Kan väl vara hundhåret men just nu så har vi 1 löptik i huset och 2 hanhundar..Tiken bryr sig inte och är hur cool som helst men killarna.....De har giganternas kamp genom gallret i hundhuset för där morrar man från längst bak i magen o ändå fram...när de slutat med det så står den ena o skäller medan den andra ylar...de ylar/skäller inne och är allmänt stökiga medan hon mest ligger och myser..
Ja, det finns massor att skriva om saken men jag skulle inte trots löp och hundhår vilja vara utan dem....
Vill med detta önska er en trevlig helg för det tänker jag då ha..
Man blir ständigt påmind om livets steg..ibland så går de uppåt ibland neråt men till sist så planar de ut..ut till den sista vilan..
Jag undrar ibland varför vissa verkar ständigt ha fina o resultat inriktade steg framåt...är det verkligen så eller är de bara duktiga på att skyla över...
Sen så kan jag tycka att denna människa verkar ha många steg neråt men ändå verkar må så gott...
Jag tror att de mesta jag tycker är mina egna känslor som jag har inuti mig som speglar hur jag ser på deras upp/ner steg..
Låter det konstigt..ja kanske men det mesta som sker gör det i betraktarens ögon..
Just nu så tycker jag att jag går uppåt når nya höjder varje dag..jag väntar på det stora bakslaget som ska drabba mig...varför säger man så..
När jag gick min utbildning till undersköterska så läste jag Rehab/habilitering som extra kurs..en kurs som jag tar med mig och visste vad som krävs av mig om jag ska få en bra rehabilitering...visst operationen kan ju misslyckas men det mesta hänger på mig vad det gäller Rehab..
Så jag går och väntar på Bakslaget..inte det inte..jag kör på och känner efter..tror att mina muskler har ett tränings minne för de kämpar sida vid sida med mig..
Jag har mycket mer ont i munnen efter gårdagens tandläkarbesök..
Fåfäng..ja det kan jag vara..blir det dyrt..ja det kan det bli..måste kolla vidare..
Nu ska jag ut med löptiksylande hundarna..göra min gympa duscha och sen lyxa till med lunch på samhället med svägerska o svärmor..
Ha en sköne dag..
