Kl är snart 1/2 12..

Och jag går ännu i pyjamas och morgonrock..det är dock inte ett tecken på att jag inte gör något för det har jag...dammsugit, bakat, klätt om sänggavel..mm och nu är jag mormor..

Det beror på att jag tänkt ut första turen med inlines MEN regnet gjorde intrång på livet...
Fast nu ljusnar det så det blir nog en tur iaf...

Jag har startat en resa som jag inte vet vart den bär men den är alldeles nödvändig för mig..egentligen så tog jag de första stegen redan i höstas inser jag nu.

Men det är så lugnt att bara blunda och sluta känna...men vem lurar jag..jo mig själv..

En resa som jag skulle ha gjort för 10 år sedan och som jag måste göra själv men behöver stöd av andra mest genom samtal...
ni som känner er träffade tackar jag så mycket och vill att ni ska veta att det betyder så mycket att bara ha någon som jag kan lita på och som kan förstå vad jag går igenom.

"BAKOM MOLNEN FINNS SOLEN"