jag

jag

torsdag 2 oktober 2014

Livet...

Man blir ständigt påmind om livets steg..ibland så går de uppåt ibland neråt men till sist så planar de ut..ut till den sista vilan..

Jag undrar ibland varför vissa verkar ständigt ha fina o resultat inriktade steg framåt...är det verkligen så eller är de bara duktiga på att skyla över...

Sen så kan jag tycka att denna människa verkar ha många steg neråt men ändå verkar må så gott...

Jag tror att de mesta jag tycker är mina egna känslor som jag har inuti mig som speglar hur jag ser på deras upp/ner steg..

Låter det konstigt..ja kanske men det mesta som sker gör det i betraktarens ögon..

Just nu så tycker jag att jag går uppåt når nya höjder varje dag..jag väntar på det stora bakslaget som ska drabba mig...varför säger man så..

När jag gick min utbildning till undersköterska så läste jag Rehab/habilitering som extra kurs..en kurs som jag tar med mig och visste vad som krävs av mig om jag ska få en bra rehabilitering...visst operationen kan ju misslyckas men det mesta hänger på mig vad det gäller Rehab..

Så jag går och väntar på Bakslaget..inte det inte..jag kör på och känner efter..tror att mina muskler har ett tränings minne för de kämpar sida vid sida med mig..

Jag har mycket mer ont i munnen efter gårdagens tandläkarbesök..

Fåfäng..ja det kan jag vara..blir det dyrt..ja det kan det bli..måste kolla vidare..

Nu ska jag ut med löptiksylande hundarna..göra min gympa duscha och sen lyxa till med lunch på samhället med svägerska o svärmor..

Ha en sköne dag..

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar