Fia: Livets stigar...

Hur vet man att man går efter den rätta stigen..är det när man når slutet eller när man på resan upptäcker nya stigar som frestar en att byta stig...

Hur vet man att man är på en bra stig..är det när allt känns bra..eller..

Hur vet jag när jag är på en dålig stig..är det när allt går emot en..

Hur vet man...ofta så följer jag mitt innersta och känner vad som är rätt..ibland har det blivit bra ibland inte men det är ju livet..
Nu ska ni inte tro att jag är väldigt nere bara för att jag sitter här tidigt på morgonen men hunden vid min sida..inte är jag bitter inte...

Fast ja lite..men jag kommer snart igen..tror kanske att jag skulle kunna skjuta med bössan men inte ta ur en älg och jag tycker att det ska man kunna göra...det gäller ALLA..så många som jagar och skjuter älg kan inte ta ur en älg..skamligt tycker jag..speciellt då de har jagat länge..

Jag har denna höst fått säga adjö till 2 av mina hundar..

Diva min finaste som troget har varit vid min sida, gick i mina fotspår när hon tvekade..hon hade total tillit till mig..en jaktmaskin utan dess like..älskade att springa..skälla..mysa..den livligaste jag har haft på länge, tjuvaktig, stal att hon kunde i mat väg, hoppade upp på bord, öppnade skafferiet och åt eller drog ut allt hon kunde..stora älgar kunde hon med, tror att hon skällde björn en gång men är inte säker, hon är mamman till min Fixa..hon var älskad av alla som fick förmånen att träffa henne.13,5 år blev hon..

Vad vi inte visste när jag tog denna bild var att hon hade span på några renar som var längre bort..så fort Ann tog bort armen så drog hon. En härlig hund som lämnar ett tomrum hos mig..en hund som var lätt att älska.

De var 3 tjejer nu är det bara Fixa till höger som är kvar i livet

Tajson..min röda snälla finnspets som aldrig fick den chans han skulle ha fått..tyvärr så hoppade han från ett tak och slog sig illa redan som ung. Han blev aldrig den samma igen..sjukdomar kom att följa honom..men han gillade att vara i skogen älskade friheten i Bergnäsudden där han fick vara lös, jag sydde en dragsele åt honom för han gillade att följa med på skidor..han var ingen kelgris men ibland så kom han upp till mig i soffan och ville goas..han morrade o förde liv men han provade aldrig att bitas eller något sånt. Som ung så skällde han allt, småfåglar, ren, älg. Han gillade inte hundgårdslivet ville helst vara inne. En stor personlighet i en liten kropp.